Mamma och Pappa fick tre barn varav jag är den yngsta. När jag var nio år så skildes dom och vi barn flyttade med mamma.

Mamma träffade en ny man jag kommer inte ihåg när jag kanske gick i 6:an och han tog väldigt "mycket plats". Vi kunde t.ex sitta vid middagsbordet och jag började berätta vad som hänt i skolan eller något annat då avbröt han mig mitt i en mening och pratade om något annat med mamma och tyvär så lyssnade hon hellre på honom. Hans och min relation blev inte direkt bättre med åren och det var väl därför jag flyttade hemifrån när jag var 15år, jag hade turen att få ett jobb och lägenhet direkt efter 9:onde klass.
För ca 4 år sen tog jag mitt beslut att välja bort honom ur mitt liv, varför ha någon kvar som gör mig ont när jag kan välja bort det. Det har påverkat min och mammas relation såklart, vi pratar i telefon med varann men har inte träffats på 3 år. Vi bor ca 40 mil från varann men dom är ofta här i mina trakter och hälsar på bekanta men hon har aldrig hälsat på mig och jag övertygade om att hon inte får det för honom.

Pappa var jag hos varannan helg fram till tonåren då var det roligare att vara med kompisar än att tillbringa en helg på landet hos pappa. Våran kontakt blev glesare och glesare och tillslut så upphörde den. Tills den dagen jag låg på BB med mitt förstfödda barn, helt plötsligt står min pappa och hans sambo där !! Jag tror att ni förstår att våran kontakt har fortsatt efter den dagen =)

och som slutord vill jag säga

Jag älskar dig Mamma ///// Jag älskar dig Pappa