”Han står stilla och håller andan. Ser hur hon vänder sig
om och börjar gå mot hissarna. Hon drar handen genom
det blonda håret, ruskar på huvudet och sträcker på sig,
som för att markera sitt rena samvete, sin skuldfrihet.
Men honom lurar hon inte. Han känner vreden som
en feber i blodet. Hon ska inte komma undan. Med tio
snabba steg är han i kapp henne.”